Så är det designvecka i Stockholm igen. Jag ska försöka dela upp mina bilder så att det inte blir “information overload”. I det här första inlägget så gör jag en summering, gör sen ett inlägg om lite övrigt från designveckan, ett om Greenhouse och slutligen ett med personer. Alla som googlar sig själva kommer alltså förmodligen hamna på det sista inlägget… 🙂
Men sammanfattning av lite intryck.
Designveckan för hundra poäng för god energi. Onsdagens magiskt märkliga dans på NK får nånstans symbolisera behovet av informella och sköna möten. Jag har sagt det förr – ingen vill ha “röda mattan” utan man vill ha något annat. Och då blev discot i ljusgården på NK den tydligaste symbolen på motsatsen till stela rödamattan-aktiviteter.
Superroligt och superkonstigt. Kommer vi nånsin dansa ringdans med designeliten på NKs ljusgård igen??
Generellt kan vi också konstatera att designveckan 2014 handlat om de små mötena på oväntade platser. Åsa Jungnelius, Gustaf Nordenskiöld och Fredrik Paulsen visade nya saker på en pizzeria, Luca Nichetto visade nyheter från De La Espada på skrädderiet Bauer och själv gjorde genomförde jag förfester med Iittala i en 25 kvm stor lägenhet på Götgatan. Litet och oväntat.
Gänget bakom Last. Fler bilder på produkter kommer så klart, men nu sammanfattar vi lite.
Möbelmässan, eller Stockholm Furniture Fair var stor som alltid. Norra Europas största och viktigaste, och i mitt tycke kanske den fjärde viktigaste i världen. Jag har så klart tittat och pratat med en massa människor, och det är väl två saker som jag kan sammanfatta detta i.
1. Mässan har aldrig visat sån mångfald. Det är bra. En del skulle kanske säga “spretigt” men det låter negativt. Jag hör hur besökare hitta sina slutsatser. Det är mycket färg, det är lite färg. Det är fokus på möblerna, eller motsatsen – det är fokus på styling. Det finns många nyheter, och motsatsen har också sagts, dvs det finns få nyheter. Sammanfattningsvis så kan vi alltså konstatera att mässan är rik på olika uttryck. Det är bra.
2. Kommer du ihåg när vi på 00-talet definierade svensk design som “bra material, reducerat och enkelt – men med en twist, eller humor”. Då hade vi Jonas Bohlins lampor som såg ut som kjolar, Margot Barolo gjorde nån bänk med ett flörtigt ben, Eva Schildt gjorde en soffa som det växte blommor i. 2014 så har all humor helt försvunnit. Svensk design är blodigt allvar. Det är supertråkigt. Montrar visar produkter som öppet och ärligt redovisar. Man redovisar konstruktion och val av material. Allvarligt. Om en stol görs i trä så ska den vara träfärgad.
Danskarna törs göra nåt annorlunda. De törs färga och betsa sina trästolar. Så gör vi inte i Sverige. Där är vi gravallvarliga.
Jag är för övrigt vansinnigt avundsjuk på danskarna just nu. Det går sjukt bra för dem, och uppenbarligen har de ett helt annat självförtroende än vad vi har… Fan. Jag är avundsjuk.
Till nästa år hoppas jag att vi får se mer humor och mer färg.
Nå. En kort lista med mina favoriter. Snabb och enkelt. Helt utan inbördes ordning…
Johan Lindau som är VD på Blå Station har designat en soffa tillsammans med Stefan Borselius. Jag gillar att soffan är generös. Plymåerna är alla olika stora, och tvåfärgade, vilket gör att man liksom kan skapa sitt eget uttryck. Superkul.
Note Design Studio är överallt – all over the place – som Prins Daniel skulle säga. Jag gillade soffan för Fogia. Feminin och en flört med Doschì Levien. Prinsessan på ärten.
Front hade nyheter för Zero och Horreds. Jag gillade den här armaturen som påminner om den där såpbubblelampan vi sett i Milano. Men ju mer jag tittade på den, desto mer självklar kändes den. Glaset är gradvis frostat vilket gör att man kan få ett bra uppljus, och samtidigt en mysigt ljus nedåt.
Mässans mest fotograferade möbel. Om man kollar på Instagram så har alla internationella tidningar fotograferat den här soffan av Lisa Hilland för Gemla. Fin.
Färg-Blanche fick massor av uppmärksamhet förra året för fåtöljen Emma. Jag gillar den här stolen ÄNNU mer. Den känns som en riktigt stol och mjukt omhändertagande.
Gustav Persson gick ut Konstfack i våras och hans examensarbete var ett av mina absoluta favoriter. Här har hans bord tagits upp i produktion av Källemo. Ryktet säger att de andra delarna i kollektionen kommer så småningom. Men konstruktionen är inspirerad av japanskt hantverk.
Mattias Stenberg har gjort den här utomhussoffan för Nola. Jag gillar leken med material och det mjuka uttrycket.
Ute på stan gillade jag projektet Made and Merged som ställde ut på Designtorgets huvudkontor (på tal om aktiviteter på oväntade ställen). Martin van den Bosch hade gjort en fin soffa, killarna bakom Straight Design hade fina burkar och Iina Vuorivirta hade fina armaturer. Men framför allt – håll ögonen på Charlotte Ackerman. Hennes vaser är gaaaaalet fina. Hon gick ut i våras från Konstfack och har bra tåganda.
Mer studenter och ungdomar i rapporten från Greenhouse.