Gillar du cyklar? Själv tycker jag att det är ett ganska bra transportmedel. Jag noterade när jag var i Amsterdam för några veckor sen att vi faktiskt sitter olika på våra cyklar. Amsterdamborna sitter ganska lågt ner. Avslappnat och hängigt, liksom. Vi i Sverige är raka i ryggen och cyklar skitfort genom stadens gator. Arkitekturmuseet har precis öppnat sin sommarutställning med massor, massor av cyklar. Och man pratar om nästan alla perspektiv kring cyklandet utom just att vi cyklar raka i ryggen. Det är nog bara en miss. Hade man tänkt på det så hade det säkert varit med.
Generellt kan man säga att utställningen är uppbyggd med en historisk del, en lifestyle-del och en med cykeln i staden.
Det finns så klart massor av gamla cyklar.
Massor av detaljer att titta på.
Till och med den gamla plastcykeln är med.
Motionscykeln
Postcykeln.
Och så klart en del framåtblickande cyklar.
Lite, lite, lite om det som är runt cyklarna, som t.ex. loppen Giro D’Italia och Tour de France. Och visst kan man önska lite mer, men samtidigt blir utställningen konkret, återhållen och stringent. Jag vet ju varför tröjorna har gult och rosa, men vet alla det? (det är på grund av sporttidningarnas färger…)
Det finns en del som handlar om cyklar och miljö.
Cykelkollektivet där man delar cykel…
Nå. Är det en bra utställning? Jag tror det. Jag har funderat och funderat. Ämnet cykel är inte något som jag riktigt går igång på, och jag dras liksom inte in i någon cykelpassion. Jag går inte ifrån utställningen och älskar min cykel. Men det är kanske inte utställningens syfte heller. Den är tydlig, stringent och korrekt. Det finns inga konstiga cykelstilar från Amsterdam, och inga konstiga anekdoter om t.ex. Lance Armstrong. Och det är ju okej. Stringent. Bra. Men lite opassionerat. Arkitekturmuseet har fått på tassen för sina tidigare designutställningar och den här är korrekt. Jo, men den får nog ett ganska bra betyg ändå. Helt okej.