Jag har varit i den portugisiska huvudstaden Lissabon över helgen. Jag älskar Lissabon. Älskar. Det är en fantastisk stad på så många olika sätt. Det finns historia, konstiga sevärdheter och trevliga människor. Och lite design. Inte supermycket, men lite. Jag har varit i staden kanske tio gånger, men nu var det sex, sju år sen jag var där. Så jag var väldigt nyfiken på att se om staden förändrats. Och det hade den. Och blivit ännu bättre.
För mig är Lissabon dels den vita staden. Alla riktigt gamla hus är vita. Manuelitisk stil…
Men också 1900-talsarkitekturen är vit. Det finns absolut arv från fascismen som härjade i Portugal fram till 70-talet.
Men Lissabon är ologisk stad. Jag älskar det. Moskva är också ologisk. Här husnummer i varje fönster…
Men Lissabon är ju framför allt färg och kakel.
I samtidsdesignen så ser man absolut att man leker med arvet från kaklet, eller som man säger azulejos.
Generellt sett så leker man väldigt mycket med sitt arv. Ofta, ofta väldigt snyggt. Kanske framför allt på förpackningarna.
Duktiga A Cadorna.
Historia är inte bara kakel utan även tvålar. Vi har tidigare sett hur tvålar från Claus Oporto etablerat sig över världen och nu kommer efterföljarna. Massor av fina tvålar.
Jag upplever att det finns en stark nyfikenhet på det nya. En positiv känsla. Här ett företag som paketerar skor på ett annat sätt. Köp handgjorda skor från Portugal och få en flaska vin. Älskart.
Kan inte låta bli att älska godisbutiken som säljer färdigt Luis Camoes-godis. Såååå bra. Tänk om Karamellkungen skulle göra påsar med Fröding eller något med den heliga Birgittas uppenbarelser…
Det finns ett supertydligt arv som man förvaltar. Här sardiner i burk. Men sålda i supersnygg konceptbutik.
Att sälja historia i konceptbutik är inte nytt, men det finns ett helt nytt självförtroende. En sorts humor. Glädje. Jag blev så klart asglad när jag såg den portugisiska tolkningen av AngryBirds. Den svarta tuppen är en gammal klassisk portugisisk symbol. Roligt.
Den finansiella krisen som drabbade Medelhavsländerna slog så klart hårt mot Portugal men man har hittat något nytt. Kanske är det så att krisen gjort folk lite gladare? Man blir glad för det man har? Och tvingas att hitta ny kreativitet? Jag vet inte men just nu kryllar staden av massor av designkollektiv som säljer allt från halvbra till bra grejer. Det finns massor att se. Massor. Kanske ett tjugotal olika “designhus”? Och då har man en juvelbutik i ett hörn, en modeaffär en våning upp och så klart säljs det dyrt kaffe eller färskpressad juice.
Massor av övergivna bankpalats som blivit designcentran.
Och modevärlden är centrerad kring Principe Real och precis som i Berlin så kombinerar man mycket mer mellan mode och inredning. Varför gör man inte det i Sverige? Varför har inte Hope en porslinshörna?
I modebutiken så hittade jag de här fantastiska krukorna som man hänger från taket. Kolla in portugisiska Fiu (http://www.fiujardinssuspensos.com/)
Och det finns så klart en butik som bara säljer kork på ett nytt sätt.
Ett obligatoriskt stopp är i fin-butiken med det portugisiska porslinet Vista Allegra. Har tidigare varit lite svajigt, men nu känns också det bättre och bättre.
Porslinet från Christian Lacroix.
Lissabon har ett designmuseum också. Bra. Korrekt. Det är en stor och pedagogisk historisk utställning och en separat utställning med något tillfälligt. I september visas den portugisisk-svensk-franska graffitikonstnären Andre Saralva. (född i Portugal, uppväxt i Uppsala)
Lissabon – jag kommer tillbaka.