Jaha. Så är det dags att titta på och bedöma en ny generation formgivare. Konstfack öppnade i onsdags utställningen med examensarbeten. Både kandidater och magistrar. Jag har så klart framför allt tittat på de verk som rört mitt område dvs design och formgivning.
Och var ska man börja… Hur är det med stämningen hos 2015 års formgivare?
Ja, jag är helt förälskad. Jag har blivit fullständigt överraskad. Jag är så glad och hoppas att det här är ett avstamp som vi kommer minnas länge. Tänk om vi om tjugo år säger “Åh, kommer du ihåg examensutställningen på Konstfack 2015”.
För någon månad sen gjorde jag ett inlägg kring designveckan i Milano där jag tyckte att designen på något sätt inte känns relevant, viktig eller samtida längre. Varför hittar vi inte motsvarigheten till Uber, Airb’n’b, Spotify eller något i designvärlden? Handlar design bara om ytterligare en stol?
Ja, det var min reflektion kring Milano. Och här. På Konstfack har man bevisat att design är viktigt igen. Jag älskar det. Och bäst har nästan hela klassen från industridesign bevisat sin relevans. Men även andra. Äntligen lyfter vi blicken från naveln. Ja, det har varit viktigt att reflektera kring vem man är, att hitta sin egen estetik men nu är vi lite klara med det. På examensutställningen så finns det fortfarande en hel del kvar som berör “jaget”, men det minskar. Ja, vi ska ha en mångfald, men vi kan inte stå och stampa där längre. Vi måste vidare. Ja, du har en egen estetik där du är unik som alla andra födda på 80- och 90-talet dvs sk millenials eller generation Y. Men nu går vi vidare.
Jag menar, ta till exempel Frida Åbergs projekt. Lite osexigt att fota men otroligt relevant. Frida har gjort ett Air b’n’b för kläder. Jag fattade direkt, och allt kändes så självklart. Projektet går ut på att jag till exempel lägger upp kanske tio av mina plagg på appen och bjuder in mina vänner att göra samma sak. Sen när vi ändå ska fika så kanske nån frågar om han/hon får låna en av skjortorna eftersom den lyser “tillgänglig” på appen. Och så tar jag med skjortan till kaffestället.
Och det är så klockrent och relevant. Självklart miljövänligt, men framför allt interaktivt och smart. Och konsumtionskritisk. Det finns massor att växla ut av detta. Kan man göra samma sak men med porslin? Kan man kanske resa tomhänt till en stad för att låna kläder på plats så att man slipper packa hemma i Stockholm? Det här är bara början.
Och det finns så klart utmaningar på vägen men shit så intressant och relevant.
Eller ta Emelie Thornadtssons keramiska lotteri. Produkterna är (förlåt…) kanske inte av så hög designhöjd – men konceptet är ju vansinnigt intressant. Man köper en lott och så får man se vad man får med sig hem. Interaktivt. Intressant. Engagerande. Överhuvudtaget så tittade många designer på frågan kring konsumtion.
Mer av Frida.
Tove Johnson resonerar också kring överkonsumtion. Jag vet inte om hon löser frågan eller bjuder in till interaktivitet, men ganska intressant. Inte bland mina topp-tio-bästa, men helt okej.
Kristina Schultz diskuterar också det här med konsumtion och alla saker omkring oss. Den här formgivaren tömde sin lägenhet på alla objekt och under 100 dagar så skapade hon det som hon behövde. Här ser vi ett arv av det här med navelskåderiet. Det är Kristinas behov som får styra och det är Kristinas erfarenheter som är det viktiga. Interaktiviteten är inte så hög här heller. Hur påverkar detta mitt liv? Men just ifrågasättandet kring vilka produkter vi har omkring oss känns väldigt 2015.
Men som sagt – det är industridesign som imponerar mest. Här till en interaktiv kaffebryggare av Christoffer Ohlander. Han refererar till “internet of things” (googla om du inte vet vad det är). Den här kaffebryggaren puttrar och pratar som en vanlig bryggare men “hostar” eller gurglar intensivt om du brygger på icke-ekologiska bönor. I och med ett man använder små sensorer så går det att göra. Så bra. Så snyggt. Så mycket “vilja ha”. Relevant.
Här även en router av Christoffer. I och med att den apparaten blivit den viktigaste i hemmet så varför inte ha den framme så att man ser att den funkar och är aktiv.
Inspace som arbetar med rummet hade också sina ljuspunkter. Patrik Pettersson har använd vanliga golvlister för att ge väggarna nytt liv, nytt ljus och fungerar även för akustiken.
Vackert och innovativt.
Filip Ridderström som undersökt massor av skor och med sin kompetens tagit fram de miljövänligaste tänkbara skorna med komfort. Relevant. En kille som lyft blicken och tagit sitt ansvar som designer.
Nelson Hardie som tagit fram ett koncept där svampar äter upp vårt skräp.
Mer engagemang. Sofia Ricklund Lidgren har tittat på det här med slöjd och genus. Varför måste kvinnor inom samekulturen slöjda på ett visst sätt? Kam man inte få göra som man vill?
Också engagerat, men jag tycker att det skjuter över målet… Mi Tijo undersöker om en scarf kan bli laddat med innehåll. Tja… Min första reaktion var så klart att rygga inför tanken att det skulle vara hijab men med blont hår. Det är det alltså inte nödvändigtvis. Intressant så klart att jag reagerar.
Och ett av de mer intressanta projekten. Fredrik Lindén har använt en och samma brief från möbelföretaget Blå Station och gått in i projektet med två olika ingångsvinklar. Vilken lösning är bäst? Intressant. Men landar igen i “jaget”.
Långsamt men säkert lämnar vi samhällsnärvaron och tittar på “snygga” saker. Jag gillade verkligen hur Jessica Lindeberg arbetade med färg. Speciellt i golvet. Jessica gick Inspace.
Mer “snygga” projekt. Johan Skoog har på Industridesign gjort den här ugnen/stekhällen för öppen eld i det moderna köket. Snyggt. Absolut.
Andra verk som jag gillade var bland annat Minna Rombo Zetterlund på Glas & Keramik som gjort de här kalejdoskopen. Kul.
Eller Mirja Leierth från samma kurs, dsv Glas & Keramik.
Olof Svenblad. Snyggt.
Konstfacks stora stjärna måste ändå vara Alexander Tallén. Han känns lika klar som när Pontus Christian Andersson gick ut för några år sen. Alexander finns på vårsalonger, museer och har sin karriär utstakad. Av fem figuriner var fyra redan sålda. Ja vad kan man säga. Han är fantastisk och kommer finnas med i konsthantverksparnassen länge.